kokken

Midvinternattens köld är svår,
tio små nissar i djup snö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsanden snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar från sitt näste,
istapp faller från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.

Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta små nissar intresse den fångar.
Under stigande hunger fatet de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl ned i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små nissar sig in tar.
Katten som bakdörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand,
slickar misse av från sin tand.

Sex små nissar mot julbord ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
tappar han greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
matta röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsalaten.

Fyra nissar har festat på sill,
nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp,
och tar sig drycken i var sin kopp.
Ner faller nisse i glögghet hav,
likt en skållad mandel han skinn faller av.

Tre små tomtar i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
snart han ståt i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar snart sin dystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
ledsamt blir det som honom stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till en krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jävla tomte finns kvar.